Mycoplasma genitalium – något att hålla koll på!


Så sent som januari i år var det stora rubriker i tidningen Independent i Storbritannien. Det man kunde läsa var ” Mycoplasma genitalium: STI which could affect fertility is becoming resistant to antibiotics, warn doctors” (fritt översatt: Mycoplasma genitalium: sexuellt överförbar infektion som kan påverka fertilitet blir resistent mot antibiotika varnar läkarna).

Mycoplasma genitalium är en sexuellt överförbar patogen. Man räknar med att prevalensen för Mycoplasma genitalium (MG) är nästan lika hög som Chlamydia trachomatis på mellan 1 och 6% i generella populationen. I högriskpopulationer kan prevalensen nå nivåer över 30%.

Patogenen orsakar inte bara värk, blödningar och flytningar utan kan också orsaka infertilitet om den förblir obehandlad.

I Skandinavien behandlas positiva patienter framför allt med makrolidläkemedlet azitromycin. Dock ökar resistensutvecklingen mot makrolider starkt. Mycket troligtvis på grund av empirisk behandling eller ofullständig behandling. I en nylig studie från Sverige (Hadad et al, 2018) kunde man visa på resistens i 15.2% och 18.6% av de positive MG prov som samlats in i två olika län. I Danmark visade Salado-Rasmussen et al på en resistens närmare 40%. I Norge rapporterar FHI om resistensnivåer uppåt 50%! I andra delar av världen rapporteras ännu högre resistensnivåer.

Svårigheten och tidsåtgången att odla bakterien tillsammans med arbetsam resistensdetektion har gjort det tidsödande att diagnosticera MG. I många fall finns risk att patienten sprider smitta vidare i väntan på ett svar och korrekt behandling från sin behandlade läkare.

Nu finns dock ett hjälpmedel. ResistancePlus™ MG testet från SpeeDx (https://plexpcr.com/resistanceplus-mg/  )är ett nukleinsyratest som samtidigt detekterar Mycoplasma genitalium och fem makrolidresistensmarkörer i urin och swabs. På bara några timmar kan läkaren få ett korrekt svar om patienten bär på MG och om den är resistent. På så sätt har man möjlighet att i tidigt skede sätta in rätt behandling och minska risken för vidare utveckling av resistens.

Referenser

  • Hadad et al. 2018 APMIS 126(2):123-127
  • Salado-Rasmussen et al. 2014 CID 59(1):24-30

 

Läs mer här: